pyttigalenpanna

Jag är inte med på gymnastiken idag.. Jag kan inte riktigt beskriva smärtan i min rygg, smärtan i knäna och den obehagliga känslan i svanskotan. Till råga på allt så är jag allmänt trött och skall snart hem för att fortsätta bygga på mitt rum. 

Idag skall vi spackla i mitt rum, och efter det är det bara målning och möblering som fattas. 

Jag tror att jag har bestämt mig på riktigt den här gången; Jag har äntligen kommit på hur jag vill måla och tapetsera.. Men sen är frågan hur många gånger jag hinner ändra mig innan jag kommer till skott.

Jag har kommit så långt som till färg. Nästan.. Brunt. Ja, det eller blått. Haha, jag är en enda stor klump av beslutsångest. 

Men det har väl att göra med att jag är så kreativ som jag är; jag har så många idéer, och ibland så räcker tråkigt nog inte utrymmet till. 

Jag drack kaffe idag. 

Det var gott. Även om det var i morse jag gjorde det så har jag fortfarande kvar smaken i munnen. 

Jag tror inte att det finns någon annan smak som kan få mig så tillfreds som kaffe. Under rätt tid och humör, såklart. Men kaffe är underbart. 

Under kaffedrickandet spelade jag piano. Jag är fruktansvärt nöjd med mig själv; Jag klarade spela bastonen samtidigt som ackorden. YAY ME! Jag fick öva mycket, och jag var säkert a pain in the ass då jag spelade samma sak om och om igen heela tiden. Men jag menar; Övning ger färdighet.

Jag känner att skolan inte går någon vidare alls nuförtiden. Det känns som att jag vill slänga en påse, med en lapp i där det står ”skola”, på marken och hoppa på den, hoppa tills jag inte orkar hoppa längre. Hämta en sax, klippa den i småbitar, slänga den på eld för att senare strö ut askan i afrika. 

Är det ingen annan än jag som är skoltrött? Är det INGEN annan som känner som jag? Jo. Men det förstår varken lärare eller föräldrar. 

Jag har betygsvarning i minst tre eller fyra ämnen, antar jag. 

För att jag inte orkar, för att jag inte pallar, för att jag helt enkelt inte tyar längre.

Men vad gör det? En förklaring på mina känslor kring skolan ger mig inte bättre betyg för det.

Istället tänker jag fokusera på allt kul som har hänt i min helt sjuka klass.

Over and out

Nadja

19/05-09

Visst är det jobbigt att se hur sorg tränger sig ut ur ögonen och lägger sig som en ansiktsmask över alla glada uttryck?

Visst är det förbannat jobbigt att se en utav sina bästa vänner ligga på golvet och skaka? För att någon idiotisk människa som inte inser hur mycket skillnad hon eller han gör. 

Jag tycker att folk skall tänka om, tänka rätt.

Jag har inte riktigt någon aning om vad som hände eller hur det gick till, Jag bara vet att det ligger en sårad liten människa på golvet och ber om att få må bra igen, att kunna andas som vanligt, att inte krampa så som hon gör.
Jag vet just nu är att hon snart är hemma med sin underbara lilla mamma och det glädjer mig.

Kaffe. Vad gott det hade suttit. Men samtidigt; En miljard eller två, En egen gård, Några hästar, oändligt många önskningar som går i uppfyllelse och en symaskin hade inte heller suttit fel. 

Människor är sådana materialister, och jag antar att det är den värsta sorten.

Vi är den värsta sorten.

Over and out 

Nadja

18/05-09